Passerkortet dras, det klickar till. Höger hand drar upp dörren. Jag svänger vänster och går målmedvetet förbi rum efter rum där några av mina arbetskollegor redan sitter. Vid varje ny dörröppning säger jag: – god morgon, – god morgon, – god morgon. – jaha, är du redan här, god morgon!
Väl inne på mitt kontor knäpper jag på datorn, hänger av min jacka och går mot kaffeautomaten. Där möter jag ytterligare en kollega. Jag går på automode och säger: – God morgon, hur är det idag? -Bra! levereras som svar lika rappt som ett automeddelande i Outlook. Hur blev det så här? Hur står det till med oss egentligen? Redan på morgonen lever vi mer eller mindre med autopiloten på, men kanske är det inte så konstigt.
Vårt agerande styrs av vår hjärna, en fantastisk typ av ”dator” som dessvärre inte blivit uppdaterad på väldigt länge; evolutionen tar sin tid. Vi är inte anpassade för att klara av alla ”anrop”, som faller över oss idag. Vissa saker får man acceptera. Precis som man inte, fullt fokuserat, kan skriva sms och köra bil samtidigt. Så det är inte så konstigt att vi inte kan interagera med millimeterprecision vid varje tillfälle.
Tyvärr har vårt leverne genererat en omvärld som satsar på kvantitet, och som förväntar sig att vi ska klara mer än vad vi har förutsättningar till att klara. Ett leverne som medfört att vi inte kan hantera alla påtryckande informationskanaler vi ställs inför varje vaken timma och samtidigt hålla kvalitén i det som utförs. Vår hjärna har helt enkelt inte den rätta uppdateringen för att kunna multitaska, eller ha ”många bollar i luften”. Så tillhör du en av de som hävdar att du är duktig på att hantera ”många bollar i luften” eller någon annan ”split-vision”-klyscha, så kan du sälla dig till dina jämlikar: datorn, jonglören eller Svenska Spels lotto- och jokermaskiner.
Lyssnar man på skoldebatten om barn och ungdomars lärande, en debatt med lösningar som för mig känns som att bota symptom istället för sjukdom. Barn och ungdomar är inte mer lata, ”flummigare”, tröttare eller mindre smarta än sina föräldrar. De har bara så oerhört mycket mer att hantera, och förhålla sig till i nutidens skola och fritidsliv.
Vi behöver fundera mer över hur vi kan underlätta för alla i vår omgivning, inte bara de som befinner sig i skolålder, utan till alla genom antalet anrop som vi själva levererar verbalt och i synnerhet digitalt.
Det är dags att vi städar lite i våra så kallade ”måsten”. Börjar vi med alla saker som vi gör utan att veta varför, så är vi nog en bra bit på väg. Det är också dags att förändra sitt konventionella tänkande för en stund och göra annorlunda som omväxling, eller som min fru ibland säger till mig, – Va inte så förutsägbar Mattias!
Vi har alldeles för mycket att förhålla oss till, både på våra jobb och privat. Så det är nu det gäller. Stäng av telefonen, släck ner podcasten, slå ihop läsplattan, bort med tv:n. Skit i att fundera på ödets hit eller dit, och ägna dig istället åt att fokusera ett par timmar på det som är viktigt på jobbet och i livet. Prova, så lovar jag att du kommer uppleva, vilket du redan vet, mer lugn och högre effektivitet.
Välj bort att bli avbruten av alla yttre omständigheter och intryck för en stund. Kan vi bestämma oss för att vara medvetet närvarande i det vi gör, så kanske vi även kan skrota det där med att vara så ”autopilotiskt” förutsägbara.
Inlägget Autopilot, någon? dök först upp på Mattias Brolin.